Regn och rusk… mörkt och kallt!
Snart är vintern här och det kan snabbt bli blixthalka så kör / gå försiktigt!


Var rädd om dig och andra i trafiken.
ANVÄND REFLEXER !

Efter en trivsam vecka var det dags att tänka på återfärden och lämna Hede. Först måste vi se över våra uniformer som vi plumsade genom myrarna första dagen vi gick vilse. Nu hör vi på radion att scharlakansfeber hade börjat sprida sig på olika platser, bland annat till förläggningen i Romme. Detta blev dock inget allvarligt endas ett fåtal drabbades. Åter till det militära. Vid förflyttningar längre sträckor var det tolkning på cykel som gällde, en pluton efter varje bil. Nu var det I 13 i Falun där vi skulle skulle träna skjutning och ha tävlingar på idrottsplatsen. Här ligger vi i tält en vecka sedan åter till Romme. Ni återstod en del tester både fysiskt och teoretiskt, vi skulle bevisa vad vi hade lärt oss den här tiden. Vi hade en kille från Lappland som var mycket seg och envis, för en gång skuld lyckades jag springa om honom, när han kommer i mål kommer han fram och frågar mig: Under vilka förhållanden är du uppväxt? Svaret blir på saltströmming och pärar (potatis) i fattigstugan i Västergarn på Gotland. Vi som var historiskt och kulturintresserade hade ännu några platser kvar som vi skulle besöka innan vi lämnade Romme. I första hand Torsångs kyrka som är Dalarnas äldsta och mycket speciell därför att den är byggd av gråsten och har kvar sitt ursprungliga utseende trotts att den brunnit. Kyrkan byggdes på 1300-talets första hälft, när vattenvägarna var viktiga kommunikationsleder var detta näs mellan sjön Runns och Ösjöns utflöden i Dalälven en natrulig mötesplats och båtledes var detta tempeltun tillgängligt nästan från alla håll. Dopfuntens fot är av gotländsk kalksten. Utvändigt på ena gaveln finnes en stående manspersion som traditionen utpekat som Tor. Platsen har troligen varit en offerplats till asaguden.Klockspelet bredvid är spånklädd och tjärsmord torde vara Dalarnas äldsta. Även Onässtugan var en historisk plats med tanke på Gustav Vasas samhörighet med landskapet.

Vi börjar nu planera för att lämna Romme och återgå till Stockholm. En kväll ordnade ortsbefolkningen dans här på området, dom visste att vi snart kom att lämna och området blir avfolkat. En het sommar var tillända en trivsam tid som även ortsbefolkningen kom att minnas. Vi var kanske dom sista på denna gamla exercisplats för det var nog meningen att dessa gamla byggnader skulle kulturminnesförklaras.Vad man här kan kontatera är att möten bland människor kan väcka en slumrande bygd, nu är vår tid här förbi och vårslutmanöver skall starta. Vi fick nu veta att vår slutmanöverskulle bli ganska omfattande, det första skulle vara att tolka till Leksand och inte kyrkbyn. Vi slog bivack på södra sidan av älven där den är som bredast med kyrkbyn på motsatta sidan. Nu skulle ve med små bärbara båtar som man vecklade ut ta oss över. Detta blev ett litet äverntyr för mitt i älven låg två rader med sammankopplade timemrstockar som användes i samband med timmerflottning. Vi var två man i varje båt plus en kulspruta, vilket var problem när man skulle över detta hinder med båten. En av oss måste ur.

Jag ställde mig därför med ett ben på varje stock, nu var båten över och jag kände hur stockarna delade på sig och jag försvann ned i älven.Jag förstod ganska snart att det var ingen idé att försöka t sig upp i denna farkost så det var bara att simma i land under stark eldgivnig från andra sidan. Det var tur att de bara var en lek och inte allvar. Vi var flera som drabbats av samma öde och när övningen var avslutad var det bara att återgå till tältplatsen och byta till torra kläder. Eftersom vi inte fick se så mycket av kyrkan och platsen runt omkring var vi några glada grabbar som senare på kvällen vandrade över bron och besäkte kyrkan och byn som ligger vackert mot älven. Efter en stund samspråkar vi med några flickor. Jag vet inte varför att kvinnor alltid dras till när det kommer militär till en ny plats. Vi skojade och pratade ganske länge och när vi skildes hade jag av någon anledning ett skärp till en vit klänning med röda pricka på. Jag hade knutit den som slips på vapenrocken och bestämt at ha den vid uppställning nästa morgon. Dom andra grabbarna säger gör du detta så bjuder vi på middag när vi kommer till Stockholm. Det blev så och vid uppställningen frågar fänriken vad är detta, ni är inte reglementsenligt klädd. Jag svarar att jag har detta för att jag fått skavsår på halsen av vapenrocken. Han blir irriterad, går fram och sliter upp det som är innanför vapenrocken varvid det kommer upp ett stort spänne som avslöjade det hela. Nu såg jag att han inte kunde hålla masken för han hade ganska bra humör. Samtidigt visste han att vi hade en liten hake från en händelse en tidig morgon när vi kom till Långsjön för att bada ser vi fänrikens cykel stående mot en björk, men den väckarklocka på cykelsadeln och på gräset bredvid såg vi fyra fötter sticka ut unde en filt. Det var våran fänrik, klockan hade inte ringt, jag var snabb att hämta kameran. Den bilden skojade vi mycket om att vi skulle sätta upp på anslagstavlan på kompaniet. Så blev det inte utan han fick den, till stor glädje, på muckarfesten. Innan vi lämnar Leksand tar jag med en bild på timmerflottnig som visar hur de sammankopplade stockarna användes för att timret inte skulle gå mot land. Nästa del i vår slutövning var att tolka efter bil tillbaka till Stockholm och Sörentorp vår gamla bivack utanför Sala och sova en natt och sedan vidare nästa dag. Färden gick i entimmars-etapper med en kort rast. Det var två saker som tog stryk, ena armen och bakdelen. En del små insidenter hände men inga större skador. På kvällen kommer vi till Sörentorp och är gansks trötta. Nästa morgon får vi besked att ett moment kvarstår. En stadsmarsch på fyra och en halv mil med full utrudtning rätt igenom stan ut mot Enskede tillbaka över Västerbron. Start kl. 18, tillbaka i förläggningen klockan fyra på morgonen. Lagom vi lagt av utrustningen går larmet. Vi skall lasta bilarna och ut på Järvafältet och slå bivack. Nu var det nära till sammanbrott men vi anade att detta var sluttest och inte skulle bli långvarig. Lagom vi fått upp tältet blåstes övningen av.

Hälsningar Ann

76 stora och 4 små kom och åt korvgryta. Verkligen jätteroligt!

TACK  Stenhuse Gård som stod för råvarorna...
TACK  Jan-Åke Johansson som bjöd på tårta till kaffet…
TACK alla ni som kom och åt...

Har ni något förslag på någon god maträtt till vårens Bondelunch så hör
gärna av er till någon i LRF-styrelsen.
Ingegerd & Co

Tidigt julklappstips kanske...

"Från Gutabygd 2009"                    Pris: 179

Det är Gotland Hembygdsförbunds årsbok där i år bl a finns en artikel om Korumpianen vid Kovik, Erik Olsson. Det är journalisten Ola Sollerman som berättar om sina möten med den folkkäre konstnären och kulturkämpen Erik Olsson. Här finns också en sammanställning av gotländska gårdsnamn och vad de kan betyda, presentation av socknen Vallstena m.m. Finns att köpa hos Gunnel Wallin, tfn: 24 20 25

Onsdagen 18 november

Alla hälsas välkomna till Syföreningsauktionen i Sanda!
Peder Fohlin medverkar!
I Ungdomsgården kl. 19.00
Kaffe & Lotteri!
Försäljning av handarbeten!

Välkomna! Sanda EFS

Har du tänkt delta i Stickkaféet i Västergasrna Hembygdsgård
men inte kommit iväg? Ta chansen nu och kom!

Kom till vårt STICK - KAFÈ i Västergarns Hembygdsgård
söndagen 22 november kl 16 - 18 och dela med dig av framgångar, osäkerhet,
beskrivningar, tappade maskor… kanske också av berättelser om historisk kvinnokraft i
Västergarn
Vi bjuder på enkelt fika. Varmt välkomna!
Kontakt Karin P, tel: 24 51 64, Monika J, tel: 24 14 36
Västergarns Hembygdsförening

Söndagen 8 november
I Västergarns Bygdegård 15.00—18.00

Kursen kostar 50:-
plus materialkostnader.
Vi bjuder på fikat!

Anmäl ditt deltagande till
Nina Ljung Tel: 0702-44 85 00

OBS!
Nytt Datum!!!
I förra SandPappret blev det tyvärr fel datum på kursen.
Det skall vara söndagen den 8/11

Söndagen 15 november
I Västergarns Bygdegård 14.00

Västergarns Hembygdsförening inbjuder samtliga personer i Västergarn
med omnejd som är 60 år och uppåt till Otendag i bygdegården.

Bison kåserar

”Det får aldrig bli för sent”

Vi bjuder på kaffe och kaffebröd

Anmäl er senast 11 /11 till Göran Nilsson tel: 24 51 01
Meddela även Göran om ni vill ha skjuts…

PS/ Du som inte redan är medlem i vårt Röda Kors, anmäl dig på plats i bygdegården Ditt stöd behövs! /DS

-Vad kan jag göra för att förbättra vårt vatten?
-Hur gör jag med mitt enskilda avlopp?

Västra Gotlands vattenråd bjuder in till en diskussionskväll kring avloppsfrågor.
Sanda Bygdegård. den 9 november kl. 19.00
Kom och delta i diskussionen mellan deltagare och Kommunen.

Medverkande är Karolina Johansson och Solveig Wallin från
Miljö och Hälsoskyddskontoret samt representanter från Vattenrådet.
Välkomna önskar Västra Gotlands Vattenråd!

Ur minnenas arkiv av Henna Carlsson, del 26

Livet i Rommehed går vidare, första helgen i juli är de Säterspelen vilket vi några stycken hade bestämt att besöka men av någon anledning lyckas jag få
kasernförbud just den lördagen. Jag fick inte lämna förläggningen förrän klockan 18 men det gick bra att ta cykeln och komma dit liter senare än dom övriga.
Det blev en trivsam helg i Säterdalen mycket folk och trivsam stämning.
På tältplatsen hör vi från en radio hur Olle Tandberg besegrar Joe Baksi på poäng vid Råsunda Stadion, vi skriver då den 6/7 1947. På den tiden fanns något som kallades för skördepermission på 8 dagar. Vi hade inget att skörda hemma så min kompis och jag planerade att inte åka hem utan istället åka norrut och vandra i fjällen. Vi hade fått ett meddelande från två bekanta flickor från Stockholm, en gotländska och en från Hede i Härjedalen som var på semester i Hede och då var saken klar att det blev Sonfjället som blev vårt mål.
Nu var det bara en sak som måste ordnas med vår kompaniadjutant, att övertyga honom att våra biljetter inte skulle ställas till våra  hemorter utan till Hede i Härjedalen. Vi konstruerade en nödlögn som gick ut på att våra föräldrar var i Hede på semester och ville att vi skulle komma dit. Efter lite diskuterande får vi svaret att en biljett blir dyrare men den andra billigare så det får jämna ut sig, man får inte slarva med statens medel. När vi går glada i hågen då vi fått våra biljetter och kommer till dörren, säger fanjunkarn - hör ni grabbar hur står det till med dom där föräldrarna, ni kan hälsa dom från mig.  Vi bestämde att vi skulle bara ta med en ryggsäck med lite civila kläder samt två av kronans regnskydd. Reste gjorde vi i vår diagonaluniform som inte var så lämplig att vandra i fjällen med.

Vi åkte tåg från Borlänge, bytte i Orsa vidare mot Sveg och sista biten till Hede som var slutstation på den banan,. Idag är banan Sveg till Hede nedlagd. Vi kom fram vid tiotiden på kvällen, som tur var hade vi köpt med en halv limpa och en bit korv för någon affär var inte öppet vid den här tiden. Flickorna som vi hoppades träffa visste inte att vi skulle komma. Vi fick genom ortsbefolkningen reda på att dom hade vandrat till en fäbodvall där hennes mor arbetade ganska långt från byn. Vi beslöt därför att söka nattläger och ute på ett gärde ser vi flera små hölador, vi visste att dessa var fulla med hö den här tiden, så dit styrde vid våra steg.
 

På gaveln fanns alltid en lucka, den öppnade vi och såg att det var fullt med hö.
Vi hämtade lite vatten och åt en enkel måltid. Sedan sov  vi gott i det torra och
doftande höet.

Morgonen efter en bild på Ingemar utanför vårt nattläger.

Vi hade ingen karta på området så vi pratade med
ortsbefolkningen och fick en beskrivning hur vi skulle gå för att nå Särvdalsvallen men av någon anledning blev det fel vall som vi hamnade på efter några timmars vandring. Här träffade vi ett äldre par som skötte detta ställe. Vi blev väl mottagna med mat och dryck och vi fick även reda på at vi var ganska långt från det ställe vi hade tänkt , omkring 5 km fel. Dom föreslog att vi skulle ta samma väg tillbaka till byn men vi avböjde. Det var helt obanad terräng om vi skulle till den andra vallen. Mannen följde med en bit och berättade hur vi skulle gå för att undvika mossar och myrar.
Han berättade även att vi skulle korsa en bäck som rann mot byn, den kunde vi inte missa. Vi följde de råd vi fått och efter några timmar hörde vi rinnande vatten och ser mellan träden en liten röd byggnad med det var bare en skogskoja för skogsarbetare. Vi fann också den rätta stigen tillbaka till byn. Här rastade vi och hade rådslag vilket vi skulle göra. Vi hade plockat hjortron och blåbär ute på myrarna så vi var ganska mätta och belåtna, vatten fanns i bäcken. 
Vi beslutade, efter som började lida mot kväll, att vända tillbaka till byn. Efter några timmars vandring skymtade vi dom första husen i Hede. Helt plötsligt ser Ingemar på mig och undrar var jag  har kameran. Det värsta var att kameran hade jag lånat, och nu visste jag precis var den fanns. Vi hade rastat ungefär någon km upp i skogen och där hade jag ställt den på en stubbe. Nu hade vi kontakt med en kvinna som bodde i det första huset som berättade att det under dagen passerat två kvinnor mot byn och vi förstod at det var dom vi sökte. Nu förklarade jag min situation och undrade om hon hade en cykel att låna ut så gick det lite fortare  att hämta kameran.

Jag kojade med frun i huset att hon fick ta Ingemar i pant samtidigt fick han en
vilopaus, och kameran var bärgad. När vi kommer till ner till byn ´möter vi dom vi söker. De hade hört av ortsbefolkningen att det varit två militärer som sökt dom, eftersom vi tidigare talat om att vi skulle fjällvandra förstod dom att det att det var vi som var vilse.

De var lite fundersamma var vi varit och säger, tänk om vi ringt fjällräddningen. Nu fick vi lite till livs och sedan var det två trötta beväringar som sov gott.
Vår största vandring var dock kvar, för vi hade beslutat att innan vi lämnade Hede skulle vi ha besökt Sonfjällets topp. Vi planerade för färden ovetande om hur länge en sådan vandring skulle ta. Flickan som kände sin hembygd berättade att vi fick räkna med minst två långa dagar fram och tillbaka. om man inte rastade för ofta. Det fanns två hållpunkter på vägen upp, en koja där man kunde sova några timmar och vid fjällbjörkens slut en fäbodvall som var bemannad och
därefter kalfjäll mot toppen.

Vi hade nu en dag för planering och anskaffning av färdkost för nästa dag på
eftermiddagen skulle vi starta mot toppen. Vi försökte att hitta en fjällkarta men lyckades inte. När vi kommer tillbaka berättar flickorna att dom tänker följa med om vi tillåter. Flickan från byn säger att det nog är bäst om det skulle bli dimma så hittar vi inte hem. Hon kände stigarna så vi hade inget att invända om bara orken räcker till.

Nästa dag på eftermiddagen startar,  vi följer en bäck som går i riktning mot
toppen. Det var en härlig augustidag, solen gick ner och månen stod rund över Sonfjällets topp när vi nådde kojan klockan 12 på natten. Nu hade vi vandrat i sex timmar. Nu tog vi lite att äta och beslöt att vi skulle sova fyra timmar och sen vandra vidare. Vid åttatiden når vi fäbodvallen där vi rastar och träffar två äldre män som sköter vallen. Nu får vi verkligen tänka till när dessa två pratar riktig härjedalska, som tur var hade vi en infödd med som kunde översätta.

En bild innan vi ger oss ut på den tyngsta biten på
det steniga kalfjället.

Västergarns hembygdsförenings golfmästerskap — VM

26 september. Första start kl 11.00
Deltagaravgift: 150:-  inkl mat o priser

Anmälan senast 13 september
nina..ljung@live.se  eller
Nina                   070-244 85 00
Gunnar             070-458 28 04

Vill du synas med företaget?

Vill du fira en födelse, ett bröllop eller liknande?

Vill du sälja din gamla cykel?

Vet du nått du vill att vi andra sockenbor också skall  veta?

GÖR DET I SANDPAPPRET!
Skicka manus till kontakt@anncederlund.se eller
ring, 24 21 81

Från måndagen den 17 augusti och torsdagen den 20:de var Herta och Marianne på rekreationsdagar på Ekegården. De tyckte att det var fina dagar, god mat,
gemenskap och utflykter. Bussutflykter både längre och kortare. På kvällarna var det aktiviteter såsom bingo och musikuppträdande. Sanda– och Västergarnskretsen var också ute en kväll och bjöd på kaffe. På rekreationsdagarna är de frivilliga
otrolika (särskilt vår Vivianne) de ställer upp och finns till hands hela dygnet.
Trevliga dagar som vi hoppas kommer igen nästa år.
 

Sanda– Västergarn Röda Kors

hade sönd. 16 augusti sin årliga bussutflykt.
Vi var 40 glada resenärer som samlades vid Sanda kyrka och klev på Stenberg buss där Sture Olofsson med säker hand rattade bussen mot norra Gotland.

Vi körde den västra vägen mot Visby och vidare genom bl a Bro, Lokrume,
Tingstäde och Lärbro under glatt prat och målet nu var Fårösund och färjan över till Fårö. Det var vackert väder och från bussen har man en fin utsikt, man ser
bakom alla plank och häckar som man aldrig gör då man åker bil.

Framme vid sundet tog vi färjan över och där mötte oss vår guide för dagen,
Majvor Östergren, Fåröflicka och landsantikvarie. Hon kan sin ö och berättade mycket intressant om Fårö. Första anhalten var Engelska Kyrkogården där ett
tjugotal engelsmän fick sitt sista vilorum efter att de avlidit i kolera 1854.
Fårösund var bas för en fransk/engelsk flottenhet under Krimkriget och på Fårö fanns det ett fältsjukhus. Kyrkogården är avgränsad med en tjock kätting och den vårdas och någon gång har den engelska ambassadören varit och lagt ned en krans vi den sten som är rest till minne av engelsmännen.

Från stranden ser du bara vatten österut. Nästa anhalt var Sudersand där vi fick god lunch, lammsmäcka och potatis. Så gick bussen vidare mot Langhammars raukfält (naturreservat) och Digerhuvud. Enorma stenskulpturer som formats av havet. Längs vägen berättade Majvor om var ”kända” fastlänningar bodde på Fårö och hon berättade om gårdar som vi körde förbi och människor som bott där vi körde förbi Lauterhorns hamn, Helgumannens fiskeläge, Gamle hamn och Bondans träsk till Fårö kyrka. Fårö kyrka är delvis från 1300-talet men i mitten av 1850 byggdes den till både i norr och söder då den inte räckte till längre. I kyrkan finns det också två stycken käutatavlor.

Vi besökte Bergmans grav innan vi for vidare till färjeläget och sa tack och hej då till Majvor. Nu körde vi längs stenkusten och vid Bäste träsk fikade vi.
Kaffe, bullar och kakor hade kommittén ordnat. Efter det gick färden hemåt.

Omkring klockan halv sex var vi åter vid Sanda kyrka efter en härlig dag och med applåder tackade vi kommittén Hasse, Astrid, Eivor och Vivianne samt chauffören Sture.

Vi längtar till nästa år!

FAMILJENYTT

Söndagen den 19 juli döpte Kent Österdahl i Sanda kyrka, Elsa Rohnda Eriksson.
Elsa är dotter till Anders och Karen från Runne men numera bosatt i Calgary.
Vi var mer än fyrtio släktingar och vänner som samlats till denna högtidsstund
bl a var Anders faddrar Ove och Marianne med.
Faddrar till Elsa är Gunnar och Kajsa.
Det var Alma som hällde i dopvattnet och Kajsa som läste en text. Det var
Julia Österlund och Karolina Westberg som sjöng så vackert och det var Ann som spelade till bl a den fina doppsalmen ”Gud har en famn” och det var som sagt Kent som gjorde gudstjänsten varm och enkel. Efteråt åkte vi hem till Runne och åt mat i stundom solsken och stundom regn.
 

Lördagen den 25 juli gifte sig Martin Eriksson från Runne med Linnea Sjöli
från Visby i Sanda kyrka. Vigselförrättare var Marita Lindmark och kantor Eva-Lis Hammarström
Lindén och som klockare tjänstgjorde Gunilla Lövgren. Tärnor och marskalkar var Emma Sjöli -Anders Eriksson,  Ella Palmgren  -Anders Bjuvsjö. Programutdelare var Alma och Lisa Erikson,
textläsning: Madelene S-Eriksson och den ljuvliga sången
framfördes av Ella Palmgren. Vigselakten som Marita utformat
 tillsammans med Martin och Linnea var i särklass, såååå vacker.
Efter ben– och bilpromenad till bygdegården, där eminente
toastmastern Rickard Pettersson välkomnade, åt vi mat i
timmar varvat med sång, tal, bildspel och hurrarop.

Vi var cirka 125 personer så det var trångt men glatt. Efter maten
blev det brudvisning till Kjell Lindén och Siv Johanssons fioler.
Så följde dans till Rolle. Kenneth och Rune, kaffe och senare vickning.
En lycklig dag gick mot som vi önskar brudparet ett lyckligt liv. På söndagen samlades vi åter hos Linneas pappa i Visby för lunch och paketöppning.
 

KYRKOVALET 

Söndagen den 20/9 är det kyrkoval. I kyrkovalet väljs de personer som skall få förtroendet att styra kyrkan de kommande fyra åren.
Val sker till kyrkoråd, kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomötet.

För att få rösta skall man vara medlem i Svenska kyrkan och senast valdagen fyllt 16 år. Ungefär den 2 september fick de röstberättigade sina röstkort.
Vår vallokal är församlingshemmet i Klinte. I valet kan du personrösta.

På valsedeln kan du kryssa för, upp till tre, personer som du helst vill se valda.

Ta tillfället i akt och ge din röst på den personer som du vill ska representera dig!

Vill du ha skjuts på valdagen så hör av dit till någon i kyrkorådet.
———————————————————————————-
Varma hälsningar   Gunvor Westberg och Marita Lukowiesky

                                        Västergarn och Sanda kyrkoråd.
 

Nu MÅSTE dansbanan in!
Kom och hjälp till  torsdagen den 17 september kl 17.30

Nu kan du köpa
”Från Gutabygd 2009”
Det är Gotland Hembygdsförbunds årsbok där i år bl a finns en artikel om
Korumpianen vid Kovik, Erik Olsson. Det är journalisten Ola Sollerman som berättar om sina möten med den
folkkäre konstnären och kulturkämpen Erik Olsson.

Här finns också en sammanställning av gotländska
gårdsnamn och vad de kan betyda, presentation av socknen Vallstena m.m.
 

CYKELUTFLYKT

Hembygdsföreningen bjuder in till
Cykelutflykt den 20/9
Samling vid bygdegården  kl. 13.00.
Turen går till Kovik där kaffe och korv finns att köpa.

På vägen dit besöker vi någon historisk plats.

 Ställs in vid regn —och flyttas fram
 

SOCKENDAG 10 oktober i Eskelhem
Är du intresserad av att vara med
Du kanske bakar, virkar, snickrar, syr, målar, smider,
odlar, sjunger, dansar eller något annat!!?

Kommer även att vara en utställning med olika alster från sockenbor m fl.
Har du något som kan var med?
                                                       Anna 26 66 16,    073—935 52 45
Sven   26 55 53,   073—33 754 19
Maud 26 65 16,    070—517 65 16
 

Länsteaterns ”Skvaller”
Onsdag 14/10 i Eskelhems bygdegården kl 19.00

Presentation: Två kvinnor, två generationer, två världar.
Det förflutna rullas upp.
En framtid stakas ut. En komedi till skvallertoner om vikten
att våga vara sig själv.

Gotlands Bygdegårdsdistrikt firar 60-årsjubileum, 7 november
Middag och dans till Hermans och lite mer underhållning...

Vill du vara med?  Anmäl dig till Ove,24 20 13   eller Gunnel  24 20 25
Helst senast 10 september.
 

Finns det mullbärsträd kvar
 i Sanda eller Västergarn?

1853 rekvirerade hustru Greta Göransdotter på Sandegårda i Sanda 60 st vita
mullbärsplantor för utplantering. 1854 rekvirerade handlare Julius Westberg i Västergarn 100 plantor. Man fick plantorna gratis och meningen var att sprida
mullbärsodlingen till landsbygden. I Visby fanns flera plantager med Mullbär bl a på den plats som när är Paviljongsplan.

Varför skull man plantera mullbärsträd?
Bladen skulle bli föda åt silkesmaskar, som sedan skulle spinna in sig till fina
kokonger, som skickades till Stockholm där de hasplades upp till fint silke.
I Stockholm fanns ett Silkessällskap som i början samarbetade med Hushållningssällskapet på Gotland, men som senare tog över hela ansvaret.

Det här läser jag i en nyutkommen bok av Martin Ragnar. Den heter:
106 kg Gotländskt Mullbärssilke. Av kvinnor och maskar för kungliga begär.
Försöket med silkesodling på Gotland varade i ca 40 år och under den tiden framställdes 106 kg silke. Silkesodlingen bedrevs av kvinnor, det ansågs som en lönande bisyssla för dem. De flesta bodde i Visby och hur det gick för Greta och Julius får man inte veta.

Nu undrar jag: Var bodde Greta och Julius och finns det några träd kvar i Sanda eller Västergarn?
 

GUTAWÅG

Nu är det dags för den årliga  Gutawågen
mellan Västergarn och Sanda
(i år kommer wågen att avgöras i både herr– och damlag)
Söndagen 13 september kl 13.00
på Västergarn pärkplan.

Medtag kaffekort

Välkomna!
- Västergarn pärk

Klinte Filmstudio startar höstens filmer.

16/9      Boy A                                                        England 2007
30/9      Lars and the real girl                            USA 2007
14/10    Citronlunden                                            Israel/Tyskland/Frankrike 2008
28/10    Jag har älskat dig så länge                            Frankrike 2008
11/11    Tvivel                              USA 2009
25/11 Sjunde Himlen Tyskland 2008

-Filmerna visas på Rondo Klintehamn, kl 19.00
-Medlemskap 180:- för 6 filmer
-Åldersgräns: 15 år
-Efter filmerna serveras kaffe.
 

Det kom ett mail...

Hej.

Efter att  ha släktforskat runt lite på nätet efter information om min farmors
fosterfar ”Nils Thure Schedin”, så hamnade jag i Sanda.
Så jag tänkte höra om ni vet något eller vet vart jag kan vända mig?

Några uppgifter jag har ang. Nils Thure Schedin är:

Född 1854-04-22, Uppsala län, gift med Margareta Jacobina Jacobsdotter
(född 1861-04-21, Sippmanne, Vamlingbo, Gotland.)

Enligt folkräkningen 1890 så bodde han i Sanda:
Namn: Nils Thure Schedin
Hemförsamling: Sanda moder
Hemort: Norrgårda
Kontrakt: Med. Tred:s
Län: Gotlands
Yrke: Hemmanseg. Kolportör

1893 vet jag att han var tillbalka i Uppsala län som Predikant.

Om ni vet något eller vet vart jag kan vända mig så är jag väldigt tacksam.

Mvh
Rikard

Om du har några upplysningar angående denna Nils Thure Schedin så kan du
kontakta Rikard via mail: rikard.larsson@atea.se       tyvärr finns inget tel.nr