Nu var det avrustning som gällde och året i detta militära tillända. Två befäl från Gotland som varit med hela tiden var sergeant Klevenbrant från Visby och I 18 och furir Bo Petersson, Sanda, I 18. Övriga befäl på kompaniet var plockade från olika regementen i hela Sverige. Kompanichef var Henry Tamm från Stockoholm och I 1, en strong officer.

Vi var förskonade från extrema översittare därför ser man tillbaka på ett trivsamt och lärorikt år. Vår pluton ordnade muckarfest där samtliga befäl var med. Vi hyrde in oss på en lokal på Götgatan. Det blev en minnesrik kväll med många roliga historier från det gångna året. Nu var vi mogna för att återgå till våra civilla arbeten, även om vi hade fått förfrågningar om vi ville stanna i det militära. Ingen på vår pluton var intresserad. Utvecklingen i landet var på uppgång efter krigets slut. Det var mycket som tog lång tid innan det kom tillbaka till det normala. Ransonering av bröd och mjöl pågick fortfarande och den 15/8 1947 återinfördes ransonering sav kaffe, te och kakao. För att stoppa nedgången i valutareserven infördes allmänt importförbud. Riksdagen hade beslutat om allmänna barnbidrag på 260 kr per barn under 16 år. Karin Kock utsågs till stadsråd och blev den första kvinnan i Sveriges riksdag. Den första experimentsändningen med television ägde rum i Sverige från tekniska högskolan i Stockholm. Nu ett par år efter krigets slut visade det sig att Sverige överansträngt sin ekonomi, tempot i treformarbetet måste minskas. Ute i Europa kännetecknades året av svår livsmedelsbrist och politisk oro.

Nu var 1947 snart tillända och det var dåligt med jobb för byggnadsarbetare här på Gotland och i december gick jag för första gången till arbetsförmedlingen. En del hade redan tagit steget över till fastlandet. På den här tiden var arbetsförmedlingen inhyst i ett litet rum på Visby hamn och sköttes av en ensam kvinna. Här fick jag nu beskedet att det fanns arbete för snickare i Stora Vika en bit från Nynäshamn. Där pågår uppbyggnad av en cementfabrik och när man började här fanns endast några gårdar och torpställen ute vid kusten. Jag beslöt mig för att åka. Nyårsdagen 1948 på kvällen åkte jag med båten till Nynäshamn. Cykeln var ju alltid min följeslagare även snickarlådan och en ryggsäck med arbetskläder. Även prästbetyget blev man uppmanad att ta med. På den här tiden gick båten klockan 22 på kvällen och var framme i Nynäshamn mellan 5 och 6 på morgonen. Tåget gick inte ned till hamnen så det var bara att se till att komma till stationen i tid. Jag skulle inte åka så långt endast till Ösmo, där jag skulle byta till buss ned till Stora Vika.

Det var snö och kallt, den första jag mötte var en jobbare från orten som också skulle med bussen. Hans första kommentar var: vad skall du göra i detta vandrarhem? -Ta tåget tillbaka!

När man på en ny plats startar från noll och skall uppföra ett helt nytt samhälle med bostäder, infrastruktur med fabriken som bas även hamn för utskeppning av cement. Konsum hade från start satt upp baracker för matsal och affär. Företaget höll med bostäder i baracker till all dem som arbetade här, 14 man i varje. Vi var 800 som jobbade här och det blev ohållbart med så många i varje barack för det var mycke kortspel och oro så nattsömnen blev inte så bra för dem som ville ha lugn och ro. Vi krävde ett annat boende med 2 man i varje rum samt ett gemensamt utrymme i mitten på baracken. Vi ville ha ett löfte på detta annars åker vi hem. Eftersom det fanns mycket baracker efter krigets slut fick det snabbt att ordna detta. Efter ett tag hade antalet ökats till 80 baracker för 10 man i varje bed rum för 2 personer.

Här blev ju som ett mindre samhälle, mycket mansdominerat. Det fanns någon enstaka familj med. De kvinnor som fanns var dom som arbetade i matsalen och affären samt en del städerskor. Bilen vid den tiden var inte var mans egendom och mycket sällan såg man en personbil i området. Matsalen kunde inte ta emot alla på en gång så vi fick äta i omgångar. Visslan talade om när det var dags.

För att roa sig fanns inte mycket att göra för oss som var yngre. Varje fredag kom ett musikgäng och spelade i samband med kvällsmaten, även en del föredragshållare bland annat Moa Martinsson som hade sitt torp här i grannskapet. Vi var några grabbar som under någon helg åkte till Nynäs eller Stockholm för att roa oss. En gång tog vi cyklarna till Ösmo på syföreningsauktion där jag träffade en flicka och hamnade på ålderdomshemmet i Ösmo. Det var ju alldeles för tidigt så jag fick flytta ut igen.

Man blev snabbt installerad i ett snickargäng. Egentligen var de mesta arbeten här för timmermän eftersom det mesta var formbyggnad och ställningar. Här var första gången jag fick uppleva att man fick smäckra granar direkt från skogen till stämpning under form för betongbalkar på högre höjd för att slippa skarva. Efter ett tag träffade man andra gotlänningar, bland annat Erik Cederqvist som jobbade som rörmokare. Han berättade att han trivdes inte så bra, så när jag spelat ihop så mycket pengar på poker, åker jag hem till Gotland och startar rörfirma. Om jag försvinner härifrån skall du inte blir förvånad! Efter någon månad var han borta. Vintern var ganska kall med mycket snö och is och en helg när jag åkte hem fick vi gå med isbrytare.

Våren närmade sig och vi var några som samlades på kvällarna och var ute i skogen och sprang för att hålla konditionen vid liv. En gotlänning hade med ett gevär och på helgerna var vi ute i skogen och tränade fältskytte mot någon bergknalle.

Den 13 december kl 17:00, luciadagen, är du varmt välkommen till kyrkan för att njuta av ett vackert sjungande Luciatåg. Det är barn- och ungdomskören som har tränat inför Lucia. Efteråt dricka vi saft, kaffe och lussebulle i kyrkan.

Den 20 december kl 19:00 är det Psalmtoppen i kyrkan. Vi lämnar alla sysslor inför julen och går till kyrkan och sjunger med i psalmerna så gott vi kan och sen röstar vi fram en etta, två o.s.v. . Varm glögg och pepparkaka blir färdkost.

och boka in vårens stickkaféer i Västeragarn Skola

Vi träffas vid tre tillfällen, alltid på en söndag! Alltid kl 16—18. Vi ses den 17 januari, 14 februari och den 14 mars. Som alltid inspireras vi, inspirerar varandra till allt mellan sticksm, broderi och strumpstoppning.

Kom med på en promenad mellan Jul och Nyår!

Vi samlas vid Västergarns hamn
söndagen den 27 december kl 13.00
Vi går från hamnen längs med
stranden till Hästholmen.
Där fikar vi tillsammans och sedan går vi
tillbaka till hamnen igen

Medtag egen kaffekorg

Vid årsmötet i februari togs beslut om att köpa huset när EFS vill sälja det.
De hade då talat om ett pris för tomt och hus på strax över 1000´000kr.
Tanken är att göra ett museum, där både Lars Gullin, järnvägen och EFS verksamhet kan få samsas.

Sedan dess har följande hänt:
EFS har låtit en mäklare värdera tomten och huset. Mäklaren har kommit fram till att det går att göra tre tomter på området och att värdet är ca 600´000kr. Vid ett möte har EFS sagt att de förstår att hembygdsföreningen inte kan betala den summan utan är beredda att diskutera ett lägre pris, men klart över det som tidigare nämnts.

Hembygdsföreningen har i dagsläget inte dom pengarna. Förmodligen kan vi få hjälp från olika fonder till renovering och verksamhet, men inte till själva köpet.